Jag vet precis vad jag vill, jag är helt säker. Har gått runt & tänkt på det här varje dag i lite mer än en vecka nu (& dessutom nästan hela sommarlovet), och för en gångs skull vet jag verkligen vad jag vill. Men när man väl vet vad man vill så är det alltid nått som sätter käppar i hjulet på en. Hur ska allt gå ihop, jag kommer få lov att slita arselet av mig om jag ska få det att funka & jag vet inte om jag har styrka till det. skola, jobb, läxor, pojkvän, vänner & dig? orkar jag verkligen det? eller tar jag mig vatten över huvudet?  



allt går utför just nu. Är bara första veckan i skolan & jag har redan skitit i en lektion, jag kommer inte palla hela året om jag ska må så här. Just nu känns det som om jag skulle vilja prata med vissa av mina lärare & fråga om jag kan försöka fixa så mycket i skolan hemifrån, hemstudie typ. För det finns inget som är så förjävligt som när man känner sig så in i helvete hopplös & hemsk & så ska man försöka vara trevlig & på topp på det också, det funkar snart inte längre. Och jag går hela tiden på helspänn och är livrädd för att få ett sånt där extremt sammanbrott som jag fick i går, som tur var jag hemma då, grät i flera timmar. två gånger i skolan räcker, jag vill verkligen ses som stark, jag vill inte visa hela skolan att jag är svagast i världen, nej tack. Så just nu hade det kännts bäst att få plugga hemifrån & slippa träffa folk.

I try to laugh about it, cover it all up with lies,
I try and laugh about it, hiding the tears in my eyes.


- Ikill3dbaribe (This life hasn't turned out quite the way I want it to be.)