SARA DANIELSSON, LITE UNDER YTAN

2010-04-19 † 19:37:01

Satt och funderade lite då tanken slog mig; vem är jag? ja du vet, på djupet. Det är svårt att
bedömma vem man är när man inte har sett sig själv genom någon annans ögon, men om jag
ska utgå ifrån vad jag har fått höra av andra, så har folk sagt att jag är; en blandning av galen 
och tystlåten, att jag bär på mer känslor än vad många andra gör, envis på både gott och ont &
att jag ser på världen med lite mer empati i ögonen än de flesta andra.



Jag har redan hunnit med att känna på käftsmällarna livet kan ge en & det har nog satt sina spår.
Jag är skör men stark på samma gång, jag har lätt för att gå sönder men ger aldrig upp. Trots att
min kämparglöd för det mesta ser ut att ha slocknat, finns det alltid där inuti någonstans. Jag har
 ofta tänkt: "Nu ger jag upp" men jag finns ju faktiskt kvar här än i dag.

Jag har svårt att lita på människor och för det mesta även på mig själv.

Min pappa är min räddare i nöden, min bästa och finaste vän, han är bra på att blåsa lite mer liv i
kämparglöden & får mig att känna mig mer levande för en stund, precis vad som behövs för att
 jag inte ska ge upp. Han vet allt utan att veta någonting.

Ibland känns det som om jag tappar bort mig själv lite när jag umgås med mina vänner flera dagar
 i rad. (tro inte jag inte tycker om att umgås med er, för jag älskar det & er.) Då måste jag stanna i
min lägenhet, dra ner persiennerna, vara tyst, skriva lite och kolla på film en hel dag. Sen är allt
bra igen.

"Du kanske inte vet vem du är just nu, eller var du kommer befinna dig om ett år, inte ens om du
kommer finnas, men jag vet! du är ju vacker och energin sprudlar om dig de stunder du vågar visa
vem som finns under ytan. Jag ser att du har har blivit sårad och är rädd som ett litet barn. Men en
dag kommer du vara starkare än alla runt omkring dig, det kan jag lova dig! Du har sett det svarta
 och tagit dig upp ur det. & jag kan se att du håller på att bygga upp någonting riktigt bra här. Om
några år när jag ser dig på tvn, kan jag stolt säga; hon gick hos mig! och då måste du skicka ett
 vykort med en autograf & ett litet tack." - En hjälpande hand.





(clowner och fiskmåsar kan få mig att gråta och skaka som ett asplöv.)


Kommentarer
Postat av: Elin olsson

Du är Bra Sara, Fint skrivet :) <3

2010-04-20 @ 20:34:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0