Jag tycker om mina vänner, även om det inte alltid verkar så.
Men att känna sig utanför tillsammans med sina vänner ger bara
en sådan ångest som känns i varenda liten blodcell, varje hårstrå
och varje hjärtslag. Även de nätter då jag sover tillsammans
med honom så känns det. Den finns alltid där, ensamheten.
Mina vänner säger hela tiden att jag är så stark och driven
som person, men jag har aldrig känt mig så.
Jag har alltid känt mig svag.

Fy fan vilken galen kväll det va i fredags! Började hemma hos henke med förfest
med massa trevliga människor för att sedan dra vidare på selins. Och på lördagen
vaknade vi upp fem pers i min lägenhet och ingen visste riktigt va som hände kvällen
innan. haha! Toppenkväll är rätta ordet!

Jag skulle vilja starta om systemet,
Ctrl + alt och sen delete!
Och slänga bort den del av mig
som inte längre verkar höra hit.

Man kan täcka allt så bra idag. Jag kan få mina svarta ringar att försvinna med ett penseldrag,
jag kan låtsas att hjärtat är helt genom att forma läppen till ett något utdraget u, jag kan dölja
 tröttheten med en kopp kaffe. Man kan lura verkligheten att man lever i drömmen.

trots det ska jag dricka öl ikväll
och försöka vara glad.

jag är ett känslomässigt vrak
som längtar fel, men vem är inte det?

Jag skulle kunna ligga vaken hela natten bara för att få lyssna på dina andetag och se hur du,
likt ett barn, sover så fint. Så oskyldig och sårbar. Så omedveten. Omedveten om hur vacker
du är! Dina fingrar längs min ryggrad skulle kunna rädda mig flera gånger om just nu.

The silence isn't so bad
til i look at my hands and feel sad
cause the spaces between my fingers
are right where yours fit perfectly.

Har varit i mora några dagar och har inte alls haft ork att blogga.
Livet är väldigt upp och ner nu och allt jag försöker är att få rätsida
på allt, vilket dock inte är det lättaste.

our scars remind us that the past is real,
but sometimes we lose our balance and we're back in the past..

och kvar bland alla dessa lakan finns inte ens avtrycken kvar.
spåren av din värme, av din lukt, spåren av min saknad, spåren av dig.
Allt är borta.

Precis kommit hem från bion, har varit och kollat på nya Harry Potter filmen med Elin,
fy tusan så bra den va! Lite jobbigt dock att man ska behöva vänta ett år tills nästa.

Jag är inte kär i dig, jag är bara kär i kärleken & bilden av dig!

Precis skrivit klart ett arbete om likheter & skillnade med nutiden och stenåldern.. och jag tycker alla ska läsa igenom texten här under, som är ett utdrag från mitt arbete, och fundera över vart världen egentligen är på väg!

I dagens samhälle är kraven på våra kroppar inte alls höga, från att varit vår viktigaste tillgång till att i dag "bara" vara nått vi lever i. Hade vi tex inte bra fysik på stenåldern blev det svårare för oss att få tag på mat, vilket i dag inte är det minsta svårt även om vi är bosatta i soffan med en chipspåse i knäet och en ölmage som hänger över byxlinningen, för nu är det bara att ta bilen till affären och allt är serverat, det har till och med gått så långt att vi kan köpa färdiglagad mat. Brist på mat är inget vi lider av i dag då vi är bortskämda och behöver tyvärr inte anstränga oss det minsta för att bli mätta, för det finns mat i överflöd. Det är inte konstigt att fler och fler blir överviktiga då vi varken rör på oss så mycket vi borde eller äter rätt. Sådant som socker och alkohol har i dag blivit våra största bovar och intaget blir bara högre och högre.

Även stress är något vårat samhälle lider av, vilket nästan tillhör varenda persons vardag, för många har det gått så långt att vi prioriterar bort vår viktiga sömn. Vi ignorerar att vi är trötta och ersätter sömnen med en kopp kaffe och återhämtningen skjuts hela tiden på framtiden. 
 

Nu som då kretsar allt kring att jobba fram sitt verktyg och skaffa mat, dessvärre har verktyget bytt skepnad, från människans kropp & vapen till pengar. Vårt vapen är även vår tillgång, ju mer pengar vi har desto lyxigare lever vi. Vårt boende handlar inte längre om att ha tak över huvudet utan allt kretsar kring bekvämlighet, vi vill gärna ha nära till allt och slippa anstränga oss mer än nödvändigt. Vi har blivit för bekväma för vårt eget bästa!  Visst har vi det mycket bättre nu men vi utnyttjar det på fel sätt. Vad skulle hända om vi helt plötsligt fick lov att kämpa för vår mat och allt handlade om att överleva, skulle vi klara av det eller har vi tappat vår medfödda instinkt?

Kom gärna med synpunkter, vad tycker du?

Även fast jag inte kunde sova i natt utan sov någon timme
 på morgonon bara så är det här en riktigt bra dag känner jag!

Nu ska jag kolla en film sen blir det nog en promenad runt saltvik.

Städar och donar till max! men snart blir de att fixa sig lite
och dra över till bejjan på lite mat och nått glas vitt, myys!

Hade ju tänkt att jag skulle slänga in lösenord på bloggen i dag,
men det får bli på söndag eftersom att jag känner att jag har
fullt upp just nu. men är de någon som vill ha lösenordet så är
de bara att hojta till!

idag vill jag inget hellre än att ha någon som ligger bakom mig med trygga armar och ett fint leende. sen vill jag att vi pratar om onödigheter och skrattar och kanske att jag berättar hur gott han luktar, för det gör han. och att jag tycker om att ligga där, för det gör jag. men egentligen, just nu, borde jag vara ensam, visa mig själv att jag kan vara utan den där famnen jag inte har. att jag kan ligga här själv, titta på tv och vara trött. och det är bra för mig, det vet jag. men jag hade velat.

Men planet det störtar nu
Och det gör inget, lilla du
För resan är slut för längesen

minns du mig när jag sa att allt var bra?
minns du mig när jag ringde varje dag?
minns du mig när jag log mot dig en stund?

Waking up I see that everything is ok
The first time in my life and now it's so great
Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great
I wouldn't change a thing about it
This is the best feeling.

(klicka på bilden för att komma till artikeln)

Har världens bästa mamma på besök,
så nu ska vi dra till café lokstallet för lite lunch & plugg!

Så många minnen, så mycket lycka!

visste ni:
att jag vill - ha snöbollskrig, gå hand i hand genom en julpyntad stad, göra snöäglar och årets sista minut vill jag spendera med läpparna tätt emot ett par andra läppar, vintern du är välkommen nu!
att jag har - väldigt svårt att släppa in människor, sådär på djupet du vet.
att min senaste kyss - var falsk.
att jag lyssnar mycket på - låtar som går rakt in i hjärtat! och som får en att känna lite extra, även fast det oftast är lite extra smärta.
att jag funderar på - om jag va hög i går natt.
att jag pratar – allt för mycket med mig själv & med finaste E.
att jag inte gillar – när löften bryts och tillvaron rasar samman.
att min första riktiga kyss – inte va så bra som jag hade hoppats.
att jag avskyr -  när folk tror sig veta allt.
att kärlek är – en fantasi.
att jag gillar – att få ligga bredvid någon och känna dens andetag och kolla på lite i smyg när den sover, vissa människor är så vackra när de sover.
att jag alltid kommer att vara – en förlåtande människa.
att sist jag grät var – när jag sa farväl, föralltid. 
att när jag vaknar på morgonen – har jag alltid försovit mig.
att jag just nu tänker på - att jag aldrig vill att den här dagen ska ta slut.
att jag hoppas – på en bra dag i morgon.
att jag verkligen vill - leva livet fullt ut.

Alla murar har rasat, det enda försvar jag hade kvar har du så lätt slagit sönder,
så nu är det bara att traska över ruinerna och bosätta sig i mitt veka idiot-hjärta igen,
 på obestämd tid. Du är inte välkommen, men det är försent, för du har redan gjort dig
hemmastadd som om det vore din naturliga plats och du verkar inte ha en tanke på att
 försvinna än på ett tag.

Jag längtar till den dagen då dina ord inte når in till mig längre. Du vet, orden som känns
 enda in i själen och får bröstkorgen att sprängas för att det känns så jävla mycket.

Du lämnade mig hand i hand med funderingar,
du gör mig sömnlös med tankar som inte borde existera,
du slår ikull mig med frågor utan svar.

Du kommer alltid vara min alldelse egna polstjärna, den som lyser starkast av oss alla!
Och du vet, vi lever alltid under samma himmel, vi vandrar genom livet tillsammans men dock isär.

Du är en vän som jag har lärt mig att sakna och jag ska lära mig att leva trasig.

& på något konstigt sätt trivs jag lite i mitt kaos.

I dag fyller min underbara mamma år! Och det är första
gången under mina 20år på jorden som jag inte är hemma
och firar henne, vilket känns väldigt konstigt. Men jag har
i alla fall skickat blommogram, så när som helst borde
blombudet knacka på hos mamma med en stor bukett
blommor & lite choklad.

just ja, fick ett fint sms av mamma nyss:
"Hej, va bra att man får se dig i tidningen ibland nu när du inte är hem så ofta,
 va roligt ni verka ha det! & du är lika snygg varenda gång! ha det bra. Kram mor"