För första gången i hela mitt liv hjälper det inte att skriva.
Det finns inga ord som räcker till. Jag påbörjar tusen sms till E,
jag skriver om allt, men sen när jag sitter där och har skrivit allt
så är jag inte längre kapabel att skicka det. Den här gången skulle
det inte hjälpa, jag skulle inte må bättre, jag skulle inte känna nån
 lättnad. Jag skulle bara sprida min sorg till han som inte förtjänar
 att krossas under den - så jag raderar allt. Provar att prata med mig själv,
 men det känns konstigt, så jag slutar i samma ögonblick som jag börjar. 

& ännu en gång har jag lovat mig själv att aldrig tömma mina handleder på
blod i ett badkar igen & än så länge är jag duktig på att hålla mitt löfte.

"det lyser om dig när du ser på honom!
du vet, det jag säger med mitt kroppsspråk säger du med ögonen,
det är bara att kolla på dig & man vet vad du vill!" - en fin vän.