Det är in på småtimmarna som tankarna kommer ifatt en,
dystra tankar som verkar försöka äta upp en inifrån.

Just nu är jag rädd som ett litet barn och skakar som ett asplöv,
för jag ska äntligen ta det där steget som jag behöver allt mitt
mod till, för att klara av. Det är dags för ett avslut på det här,
även fast det är svårt. jag har aldirg varit så här rädd förut!

När man blir skadad söker man sig till det som ska vara ens trygghet.
När tryggheten i stället förvandlas till det som skadar en, det är då
man blir skadad för livet. 


 & jag vet inte om jag vill att han ska fånga upp mig eller bara låta mig falla.

farväl