Måste bara tacka alla underbara människor för en toppen helg, tack!
Kommer troligen upp lite bilder från helgen senare i veckan.

Nu ska jag invänta alex, så blir de julpynt, kaffe, skitsnack och film!
Jag har saknat dig vännen min! ♥

Ja då va man rödhårig lite spontant sådär, haha
Jag diggar det skarpt, tyvärr fångades inte färgen
så bra på bild just nu, kan lova att den är mycket
starkare! Fan va jag älskar att vara spontan!

Men nu ska jag försöka sova lite så man orkar upp
och plugga i morgon! Godnatt ♥

så slut dina ögon så ska jag berätta sagan om oss.
Hur vi såg varandra gick hjärta mot hjärta och hand
i hand mot olyckan. Liksom många andra före oss
trodde vi att vi skulle få det vi ville, men såna som
oss kommer aldrig få det vi vill, vi borde få en chans,
vi borde vara vara dom älskande, det borde vara vi.
Vår kärlek är för stor för att slösas bort sa du alltid.
Om jag väckte dig nu kunde vi prata en gång till om
hur orättvist allt är, men vad skulle det leda till?
För sannningen är att vi alltid var för fega och när
du vaknar är jag borta med minnet om oss och
vi blir aldrig mer än en saga.

Jag tänker lite extra på dig i dag & jag hoppas du
tänker lite extra på mig också, för det är trots allt
den 25 november 2009 i dag. 

(547 dagar hade det varit.)

Har nyss kommit hem från "mötet", det gick helt okej. Lika jobbigt som förra gången, men är det de som krävs så ska jag kämpa! Har även fått en tid hos en läkare nu, känns både bra och skrämmande på samma gång. Vill inte riktigt erkänna för mig själv att de är så illa som det verkligen är.. Men som alltid, efter regn kommer solsken!


Nu ska jag slänga i mig lite mat för att sedan springa till skolan, pusshej ♥

Pappa kom och räddade mig ännu en gång. Han är duktig på att rädda mig utan att veta om det. Han kom hit och bjöd mig på god mat och peppade mig lite, fick mig att må lite bättre helt enkelt! Jag är så glad över att pappa alltid lyckas rädda mig, alltid, på ett eller annat vis. JAG ÄLSKAR DIG PAPPA ♥

kände för en stund mig helt jävla tom, men som alltid varar det inte länge. Efter ett tag kommer allt på samma gång och tårarna börjar rinna ner för kinderna. Jag borde vara över nu, för länge sen. jag orkar inte stå och trampa längre, jag vill hitta min väg och börja komma framåt. även om det bara är några steg, men jag inte trampa nå mer! aldrig mer.

Det är du som duttar sår, blåser bort det onda och plåstrar om, jag vet inte hur man gör. Hur gör du? För du får mig alltid att må bra, snälla visa mig hur du gör, lär mig att blåsa bort det onda utan din hjälp. lär mig att leva utan dig!

med dig i bakfickan
är det värt att krama kudde
istället för någon, som inte passar in.

Ligger på soffan och funderar lite över livet. Alla minnen man har efter allt kul man har upplevt & de minnen från jobbiga tider som man mer och mer försöker blockera. Vad man har gått miste om här i livet och vad man skulle gjort annorlunda om man fick en andra chans. Tänk om man skulle få en andra chans för att ändra på saker och ting, vad skulle du då ändra?


Slänger in en kass mobilbild på Millicent och Champis,
bara för att jag saknar alla på hagård allt för mycket!


Pusshej ♥

Det är alltid lika kul att höra när hon berättar när hon tog din oskuld,
va är de för fel på vissa människor? jag står gärna över den informationen!

Då har man pluggat som en tok i nån timme då, känner mig riktigt duktig. Skrev klart två grejer som ska va inne på måndag. Så nu förtjänar jag en vin kväll hemma hos lina med lina & Karro, blir dock läsk för min del.

Så nu ska jag hoppa in i duschen en snabbis, pusshej ♥

Sitter här med fetaste ångesten, nu tror väl många att de är bakisångesten som har smugit sig på, men icke. Va nykter i går men sov ändå till halvfyra! Fucking jävla halvfyra! Och jag vaknade inte utav mig själv utan jag vaknade av att Heed ringde och väckte mig, tro hur länge jag hade sovit annars?! Så där va den dagen försvunnen, jag som till och med hade ställt alarm för att jag skulle upp tidigt och plugga, nu blir de istället att plugga hela kvällen. Plugga en lördagskväll hur illa är inte det?

Fick nyss för mig att jag skulle klippa mig, blev lugg.
Det va ett misstag, men nu vet jag i alla fall att jag
inte passar i det. haha.

Den här låten går på repeat hela kvällen nu! Jag kan bara inte sluta lyssna på den.
Och jag tycker synd om grannarna som måste höra min fina stämma varje gång jag
drar på lite musik! Haha


Jag är glad att jag har dig i mitt liv, även fast jag inte har dig som jag hade dig förut..

 två månader nu, två månader.  det går inte vidare. jag trampar bara. som alltid med honom så står jag och trampar och varje gång jag tror jag kravlat mig framåt så ler han ett leende som till och med jag ser på avstånd eller syns på en perfekt bild eller skriver någonting till någon som jag önskar vore jag och, varje gång känns det som en jävla implosion. jag orkar inte mer, nu. jag, orkar inte. jag borde vara över nu. jag borde vara över. jag borde vara förbi och jag borde behöva få sluta bry mig nu, det är två månader sedan vi gjorde slut och jag borde vara så mycket längre bort än att jag gråter mig hes pga. en dröm. en dröm. det är en dröm. och det enda jag kunde tänka på var att jag ville ringa honom. jag ville bara bara bara bara ringa honom. ville höra hans trötta röst och han skulle blåsa bort och plåstra om och det värsta är att jag vet att han skulle ha gjort det, även nu, för skulle jag ringa och ha ont så skulle han - även om han inte ville - bita ihop och vara sockerguld och mjuktuss och säga bra ord och varma varma klappar genom telefonen och  jag skulle snyftandes fråga hurhanmår för jag vill veta det, jag tänker på det hela tiden att, jag undrar hur du mår. jag undrar hur han mår.  han går ut med vänner och han jobbar och han hänger och jag är nöjd, nöjd över att den bästa jag vet verkar leva ett liv som verkar bra.

 och ibland tänker jag att han saknar mig och ofta kommer jag på att det är en simpel lögn för att göra det enklare för mig själv. jag vill så gärna att han saknar mig. vill så gärna så gärna så gärna att han saknar mig. att han minns brasara. och det tror jag. men jag tror inte det är ofta. och jag hoppas väl att det inte är ofta. jag måste ju bara orsaka en massa stress och ångest och dåliga känslor med alla mina patetiska och desperata skrik på hjälp. har jag inte överröst honom med hur otrolig han är så har jag överröst honom med hur otroligt dålig han är. ingenting har ändrat någonting och det slutar alltid med att jag ligger i gruset och ber om ursäkt och, jag vill ju bara ha någonting, vadsomhelst, vill bara höra någonting. du vet, man vet inte ens vad man letar efter. man bara, greppar i halmstrån och kan ingenting annat än att vara en storfetjävlaidiot. men hur gör man då, du vet, jag saknar så jag vaknar av att jag slår handen i väggen efter att ha letat runt runt runt, vill bara hitta hans rygg eller landa med pannan mot hans haka och det känns som om någonting brister i mig då jag skriver det. så enkelt. en så liten och enkel sak att skriva. och det brister i mig. känner hans lukt och minns hans långa armar och hur otroligt trygg jag äntligen fick känna mig hos någon. jag avskyr det här.

det är så ofta jag vet precis varför vi inte är med varandra, till och med då jag tänker att vi är menade för varandra så tänker jag på det, och vet det, så himla ofta. men idag är en sådan dag där jag bara vill ställa oss mot en vägg och skrika. skrika på oss för att han är oförmögen att prata om hur det egentligen är, att han så många gånger vägrade säga att det var fel då jag märkte felen från andra sidan stan. min svartsjuka, min hemska jävla svartsjuka, faktumet att jag inte förstår att även om jag bara menar väl, och bara bara vill visa precis allt, alltid alltid, det blir för mycket. och jag är dumdumdum som tror att, bara för att jag saknat så mycket i mitt liv, jag måste ge ge ge ge ge så personen verkligen förstår och verkligen sådär längstinimärgen-förstår. och ja, det är en fin gest, och den är en fin tanke, men det blir för mycket, jag blir för mycket. och jag vet hur otroligt väl jag menar, att jag bara vill ge värme tusengångerom, men det blir fel. allt jag gör blir fel. och då jag för första gången äntligen är med någon som till stor del ger mig den värmen jag alltid längtat efter, så gjorde jag för mycket. för mycket hela tiden. och värmen svalnade och tog avstånd. och jag greppade i halmstrån. 

vi borde ha gått skilda vägar redan första gången, vi borde ha gått skilda vägar, då. jag visste ju att det var det som krävdes, för honom. för oss också, då. men jag ville, och vill, ingenting hellre än att det skulle fungera. och vi tog det som baddade såren för en stund; varandra. och det var så många sprickor och brister och han hittade aldrig riktigt tillbaks igen och han försökte säga att jagälskardigmed men han menade det inte och tillslut kom smällen som från ingenstans och jag märker hur svårt han måste ha haft det, hur otroligt dåligt det måste ha känts, hur långt det måste ha gått, hur länge han hållt inne på det och, jag känner mig som en idiot. både för att jag försökte och för att jag trodde på oss, jag trodde på oss jag trodde verkligen på att vi skulle klara oss förbi alla knölar. idiot. jag är. och jag saknar honom. vaknar upp och jag saknar honom och jag önskar ingenting hellre än att bara få höra "jag älskar dig!". och telefonen är tyst och jag måste gå upp och vi kommer inte höras och det kanske är för det bästa men, jag vill bara greppa i ett halmstrå. vill bara höra hans trygga röst och låtsas att han tänker på mig med. precis det vill jag. bara ett sista litet halmstrå. visst?

har varit hos M hela dagen typ, skulle dit och ladda telefonen eftersom jag har tappat bort nyckeln till min lägenhet. Lyckat sara! Så det blev lite tv tittande och pizza. Kändes bra att kunna umgås lite efter allt men det va samtidigt jobbigt eftersom jag fortfarande har känslor kvar. Men tack för en bra dag och för att du ställer upp!

Sitter i bilen på väg till Mora och ser fram emot att träffa min lilla solstråle!
Hoppas inte han har hunnit blivit blyg för mig nu när jag inte har varit hem
på så länge. Pusshej ♥

I GAVE YOU ALL han sjunger att igaveyouall liksom skriker fram det,
i gave you all och jag vet att jag gjorde precis det. både gave you all
och skrek fram det och, det var inte det att det inte räckte, jag var
aldrig för lite utan det var precis så där tvärt om. i gave you all och det
var alldeles för mycket och igår glömde jag att vara snäll mot mig själv.
saknade mig till sömns. idag är det en ny dag och jag försöker desperat
sminka mig fin känna mig fin känna mig bra men jag minns precis hur
det värkte igår hur min kropp värkte igår hur jag saknade dig så otroligt
och jag kan inte kan inte förstår hur jag fortfarande känner som jag
gör. det borde vara borta nu och ibland är det, ja alltså borta. ibland är
det borta. i flera timmar, till och med, inte ens bara sekunder utan timmar.
i flera timmar, ibland. Varför är jag kapabel till att sakna så här och ha
dessa otroliga krämpor varför, varför, varför blev jag den som kände
mest och du den som gick. jag hoppasönskartänkarkänner att jag vill,
vill, vill att du ska vakna upp någon dag och bara känna aj aj aj. bara
känna aj över att hon eller någon ligger i sängen intill och inte jag.
aldrig jag.



idag är en sån dag. en sån dag där jag bara önskar att du kunde komma
och ge mig en kram, säga schh sara, det kommer bli bra. schh.

Slänger in en bild på tatueringen, inte så jätte bra bild kanske men de är inte det lättaste
att knäppa på sig själv + att den är röd och svullen. För dom som inte ser va de står så
står det: Pappas Flicka! Jag är så sjukt jävla nöjd med den!

Nu sitter jag i bilen på väg mot vansbro, ca 20mil kvar. Fan jag saknar alla redan! Men
får hoppas på att man kan åka tillbaka och hälsa på innom en snar framtid! :) kommer
massa bilder direkt jag kommer hem, har inge batteri kvar i datorn nu. Pusshej ♥

Sitter i stugan och gör allt annat än det jag borde. Har skjutit upp packningen in i det sista nu och får ångest av bara tanken att packa ihop grejerna för att bege mig hem till Vansbro i morgon, jag vill inte! Jag trivs så jävla bra här och bara tanken på Vansbro får mig att må dåligt, för jag vet att jag kommer att hamna i gamla spår igen. Funderar fan på att hoppa i säng och hoppas på att väskorna packar sig själv i natt, annars får jag ta tag i det i morgon bitti.

Helgen förresten va riktigt rolig, blev utgång i tranemo, mer behöver jag inte säga. Allt som händer i tranemo stanner i tranemo, eller nått i den stilen, haha.

Kanske borde nämna att jag har tatuerat mig idag, för er som inte redan vet det. Jag är helnöjd! Nä nu är de sängen som gäller, Pusshej ♥