Det snörar igen och
jag mår bra, nu.

Det är fint när man hittar en räddare i nöden där man minst anar det,
när bara ett galet samtal om trams kan betyda så mycket & man slipper somna ensam. 
Tack för att du räddade mig i natt E!

Någonting som är så fult så man bara vill spy på det är personer som påstår sig att dom bryr
 sig och att dom alltid finns där. Men i verkligheten finns dom bara där när det passar dom.
"Vi kan väl prata om det här i morgon" - nej, det är nu jag vill prata, det är nu monstrena
 i mitt huvud är galna och äter upp mig inifrån, jag kan inte bara låtsas som ingenting och
flytta fram problemen tills det passar dig att finnas där, hur mycket jag än hade velat.
 Välkommen till min verklighet, den utspelar sig här och nu!

jag tänker sjutton tankar samtidigt, så där som man gör då man är helt själv och tyst,
sjutton olika grenar, och samtidigt. men, jag mår bra.

"I believe that everything happens for a reason.
People change so that you can learn to let go,
things go wrong so that you can apprieciate them when they're right,
you believe lies so you'll eventually learn to trust no one but yourself,
and some times good things fall apart so better things can fall together."
- Marilyn Monroe

skrollar mig genom meterlånga samtal om fåniga ämnen som rör en på djupet.
han har liksom snuddat något, du vet, liksom varit nära det värsta och insett det bästa.
eller kanske varit nära det bästa och insett det värsta.

vilket som, så har han någonting. glimten i ögat, liksom.
det där som känns lite som om någonting flimrar och blixtrar då man ser personen. 
och jag känner honom inte, alls. så klart. men han känns genuin. med snuddandet.

och aldrig är det annat än givande, då vi pratar.

och han säger att jag kan ringa sen om jag vill,
ja men då jag berättar om dålig dag och jag säger nej tack men tack.
och han förklarar fint att jag inte behöver vara rädd för att ringa.
och jag vet att han menar det och det är fint.

Blir lite smått galen av mina egna tankar som snurrar så jag varken vet ut eller in.
I mellan åt känns det inte ens som att tankarna tillhör mig, vart kommer dom ifrån?

Dagen är okej, men på natten blir det svårt.
Ensamneten slår emot mig så hårt.
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel.
Jag känner mig så obekväm och stel.

Och jag vet, ja jag vet
att allting kommer ordna sig
om jag får somna brevid dig.

Att jag alltid ska vända taggarna utåt direkt någon kommer lite för nära lite för fort,
trycker lite för enkelt på de känsliga knapparna, bara försöker hjälpa mig..

Den där känslan av att sakna nått som finns så långt bort, men ändå så nära,
det är sjukt hur den gnager sönder en inombord. Jag vill bara ta första tåget ner till dig nununu.
JESSICA, JAG SAKNAR DIG LIKA MYCKET SOM EN MISSBRUKARE SAKNAR SITT KNARK! ♥

Jag skulle offra mig själv, bara för att rädda dig.
För dig skulle jag göra det, tusen gånger om.

Det känns som att någon har gått lös med rakblad i min själ.

Tänk om man hade valt en annan väg i livet.. tänk om jag inte hade valt att söka om till
ridgymnasiet i Vansbro, tänk va mycket bra jag hade missat då! Under de här snart tre
 åren i Vansbro har jag vuxit som person så otroligt mycket och är på god väg att hitta
 mig själv. Vem trodde under högstadiet att Sara Danielsson skulle flytta hemifrån
 som 17år och klara av det riktigt bra? Inte jag i alla fall! Men jag måste säga så här i
 efterhand att jag fixade det riktigt bra, genom med & mot vind! Och så många gånger jag har
tänkt ge upp, men jag har stått på mig och tagit mig ett steg framåt istället! Jag kan säga
 rakt ut att jag är stolt över mig själv och över den personen jag har blivit!

Vem kunde tro att dessa pajasar skulle klara sig så bra på egna ben?

Och vilka underbara personer jag har mött och fått chansen att lära känna under mina år i Vansbro!
Pilski plutt, MIN BÄSTA VÄN! jag är så otroligt glad att jag hittade dig, för nu klarar jag mig inte
utan dig!♥ BajsLina & Rymdmakaronen, nu är underbara båda två! Nu får mig att må bra och
jag trivs så bra med er! Klassen, vi har haft våra stunder men jag kommer aldrig glömma er.
Vi är alla speciella på vårat egna lilla vis. Stålkuk & Tess, träffades egentligen när vi alla
bodde i Mora, men våran vänskap startade på riktigt när jag flyttade till Vansbro. NI ÄR SÅ
JÄVLA BRA! Underbara älskade ni!♥ Timmie förtjänar också att vara med på ett hörn, bara
 för att han är så knäpp och jag kan prata om allt med honom!"jag tänker inte riktigt på att
du är kille, de känns som att prata med vilken tjej kompis som helst :P"  Och alla andra
jag har fått lära känna här i vansbro, ni är guldvärda! jag är glad att jag träffade er,
varenda en av er!


En lycklig Sara på sin 18års dag, med hanni_B0i.

Jag har hunnit med att vara kär för första gången i mitt liv under tiden i Vansbro också.
Blev kär i en underbar kille vid namnet Mikael Granath, han visade mig det fina med kärlek
 men som med allt annat så kommer alltid någonting imellan, så efter 15mån tillsammans gick
vi skilda vägar. Något jag har haft väldigt svårt med, men jag tog mig igenom det! Vi har
knappt någon kontakt alls längre vilket jag tycker är väldigt tråkigt eftersom M är en av de
bästa vännerna jag har och står mig fortfarande väldigt nära och kommer alltid göra det!
Jag önskar all lycka till dig och är glad att jag fick träffa en sån underbar person som dig!


Vi var kära och trivdes med oss.

Även fast jag har haft både mina bästa & västa stunder i livet under tiden i Vansbro så
 ångrar jag ingenting. Men i bland undrar jag över hur livet hade sett ut om jag hade valt
en annan väg. Men om jag fick göra om allt igen, hade jag nog gjort samma val i dag.

I realize your laugh is the best sound I have ever heard.